Invitasjon til Bruk Tankens vikingbikerbokslipp for Boliviafamilien!

Her har vi en skikkelig happening for alle Boliviafamiliens venner! Den 8. januar kl 19 arrangerer foreningen "Bruk Tanken!" bokslipp, kunstutstilling, konsert og hvem-vet-hva i Stavanger Aftenblads kantine i Nykirkebakken. Det er åpent hus og gratis inngang.

Mange vil vite det, men for dere andre: foreningen "Bruk Tanken!" er hjertebarnet til Hans Olav Meland, Baste Fanebusts gode venn og kollega på EkofiskI. I tyve år har denne foreningen, hvor Meland ikke bare er president på livstid, men muligens også eneste gjenværende medlem, gjort gode gjerninger for Boliviafamilien. Dermed er dette også jubileumsfest for en liten forening med et stort hjerte!

Av mange godbiter på programmet må vi spesielt nevne Rune "Vikingbiker" Monstads lansering av boken om sine spinnville sykkelturer på mange kontinenter. Rune har hjulpet Boliviafamilien på mange måter -- mer om det nedenfor. Men arrangør "Bruk Tanken!" har altså mer på gang. Og selvsagt blir det anledning til å kjøpe (og eventuelt få signert/skamfert) bøker fra Frode Fanebusts varierte forfatterskap. Inntekter fra boksalget går til Boliviafamilien.

Hvem er så denne Rune Monstad? I likhet med Hans Olav Meland vil han være kjent for mange av Boliviafamiliens venner -- men selvsagt ikke alle. Som en liten presentasjon av både ham selv og boken følger innledningen til boken om "Vikingbiker" nedenfor.

Vel møtt den 8. januar!

----

Ikke helt god -- men bedre enn de fleste
av Frode Fanebust, leder av Boliviafamilien 

Se, der kommer en underlig rødsprengt en, syklende opp bakken. Han puster og peser, tyngre nå enn det veltrente skroget han vil presentere om hundre eller to hundre mil. Han bærer altså preg av det gode livets klamme favntak: vinen i Cochabamba, ølet i Sydney, de feite biffene i Port Harcourt, Nigeria. Ja, kanskje også noen andre klemmer også – gode først, men klamme forbausende raskt…

            Det er ikke bare det gode liv som har gjort ham tung i kropp og sinn. Han er diger av natur. Skal han en gang kunne gjøre seg håp om å sykle inn himmelporten, må den i sannhet gjøres både høy og vid! Men det skal bli lenge til, og langtidsplanlegging er ikke en av denne syklistens sterke sider. Akkurat nå lengter han bare etter telt og sovepose, snøstorm, sandstorm, regn, gnagsår, mygg og igler, dårlig hygiene, en god sprutdiaré som skal fjerne mange av hans unødvendige kilo, samt ikke minst muligheten til å bli påkjørt eller ranet. Han er selvsagt ikke riktig. Altså er han gal. Men han er gal på en måte flere av oss burde vært. Da hadde vi fått tynt mye mer ut av dette ene, korte livet vi har.

            Du skal uansett ikke komme her og fortelle Rune Vikingbiker Monstad hva han skal gjøre, eller hvordan. Han følger Bibelens bud, som han riktignok ikke har oppfattet helt riktig: Han tror ikke på andre guider enn seg selv, og sykler derfor sine egne veier. Og han må gjerne skylde på at han ikke hørte – at batteriet tok slutt – men man kan alltid ha en begrunnet mistanke om at han ikke ville høre. At han nappet ut batteriet akkurat da fornuftens stemme begynte å trenge seg på, og kastet seg på sykkelen i stedet for å høre etter. Valgte overraskelser og utfordringer, av noen gitt den idiotiske merkelappen ”eventyr”, fremfor den komfortable kjedsomheten de fleste av oss kjenner så godt. La oss velsigne ham for det. Det går et snes på dusinet når det gjelder resten av oss, eller tretten på sneset eller hvordan det nå var, men det finnes bare én ekte, norsk Vikingbiker. Godt er det, for én til ville vært akkurat én for mye. Han trenger armslag, den karen, det er sikkert…

            De ville vært underlige nok i seg selv, disse påfunnene: Å sykle tusenvis av mil i det lovløse Sør-Amerika, det lovstridige USA, det vinterdekkede Canada, det svarte Afrika. Men enda rarere er at han har gjort det ikke bare for seg selv, men også for en liten organisasjon svært få har hørt om. Boliviafamilien heter den, og den driver i dag 24 barnehjem og dagsentre for litt mer enn 1000 barn. Et av disse barnehjemmene, Corazon Grande, var Rune med på å bygge. Deretter syklet han ut i verden som Boliviafamiliens rullende ambassadør.

            Akkurat det ga mange uforutsette, men også gode resultater. Først var det jo en viss mening i det hele: Mediene kunne forstå at han syklet i Sør-Amerika for barn i Bolivia. Litt underligere ble det kanskje i USA, hvor bare et lite mindretall har pass og vet at det finnes en verden utenfor egne grenser. Temmelig snodig da han sto nedsnødd og pinnfrossen ute på den kanadiske prærien og hakket inn i mikrofonen at ”I´m d-d-d-doing this for the c-c-children of Bolivia”. Direkte bisart da han hadde syklet inn i Kongo i to villfarne sørlendingers fotspor, blitt arrestert og gitt en omgang av kongolesisk politi. I reportasjer her hjemme fikk han fremdeles formidlet at han var ute på tur for Bolivias barn. Helt naturlig, som om han bare hadde tatt venstre i stedet for høyre i et veikryss et sted og dermed havnet på feil kontinent.

            Betyr det noe? For oss i Boliviafamilien er svaret helt klart ja. Runes reiser har gitt oss verdifull oppmerksomhet så vel som kontante bidrag. Vi har også fått gleden av å bli kjent med ham, og forstått at det ikke er syklingen som har gitt ham det gode hjertet – det hadde han med seg fra begynnelsen av. Og damene må gjerne fortsette å bedåne seg over den røffe fasaden, men de skal få vite av oss at den rakner fort i møtet med håpefulle barneøyne. Da er han et medmenneske på høyde med de bedre, om han ikke rager et hode over.

            Men helt god i det hodet, det er han altså ikke. Og det setter vi stor pris på.

Julehilsen fra Corazon Grande

Kära Vänner,

Så närmar vi oss julen igen! Jag tror att ni tänker som jag att detta år har har gått otroligt fort... Åttonde julen på Corazon Grande... mycket har hunnit hända .... och barnen har hunnit blivit stora! Och det har kommit nya barn...

Julen i Norden, så annorlunda än julen här. Först och främst så är vi mitt i sommaren här, och vi har också regnperiod just nu. Vi har infört några jultraditioner från Finland, som Lucia tex. Vi har dekorerat huset med nissar/tomtar på fönstren och snöflingar. Vi har varit och reserverat vår julgran och på lördag skall vi fara efter den. Flickorna får önska sej en julklapp, ja de får skriva brev till jultomten.

Men det är många barn i Bolivia som inte får någon julgåva alls. Det finns mycket fattigdom ännu här. Vi får en summa pengar varje år som är till att att ge julgåvor till fattiga barn. Det är en fin tradition som vi fått, det är fint att få sprida lite glädje till andra och flickorna lär sej att dela med sej. Vi har redan en andra omgång gjort pepparkakor och dekorerat dem...och vi hade två voluntärer Julia och Ida som gjort en jätte fin kyrka av pepparkaksdeg.

På söndag kväll skall det vara julfest i kyrkan. De mindre flickorna skall uppträda med en sång och de skall var klädda till änglar, de skall ha Lucia skjortorna på. Förra söndgakväll for jag med de mindre flickorna till centrum av Cochabamba för att se på julljusen... det var väldigt spännande för dem.

Men julen är också en tid för eftertanke. Det allra viktigaste med julen får vi inte glömma, det att en Frälsare blivit född...oss till frälsning... låt budskapet gå vidare.

Julen är en familjehögtid. Vi är en stor familj på Corazon Grande, och varje barn är en stor gåva.

I år blev vår äldsta flicka Jaqueline student. Söndagen den 8 december var dimensionsdagen. Det var en stor dag för Jaqueline, och för oss också. Vi är stolta över henne, vår första student och därtill var hon bästa eleven i skolan! Hon är ett gott exempel för våra andra flickor! Vi hade en speciell lunch den dagen och torta också, dagen till ära.

 

 

Jaqueline önskar studera ekonomi. Vi skall tro och hoppas att det skall gå riktigt bra för henne. Hon skall flytta ut, en ny fas har ju börjat i hennes liv. Från februari nästa år skall hon bo på Frälsninsgarmens studenthem för unga flickor som studerar. Det kommer nog säkert att bli lite svårt för henne. Och det kommer nog att kännas tomt utan Jaqueline här. Men hon kommer säkert ofta att vara hos oss på veckosluten, i alla fall i början. Nästa år har vi två flickor som skall bli studenter: Alba och Arminda.

I januari skall flickorna få kurs i matlagning av en väninna till mej som heter Margarita. Också nu har de matlagningsturer. Och i februari börjar skolorna igen...i januari är inskrivningarna. Det är varje år fastän man fortsätter i samma skola.

Vi har fått två nya flickor sedan jag senast skrev: Bianca och Juanita. Bianca är väldigt musikalisk, hon lärde sej på kort tid spela Lucia sången och Stilla Natt på litet piano. De har båda två väldigt fort anpasat sej till Hemmet.

Varma hälsningar från sommarens Bolivia! Jag vill tacka er alla så innerligt för ert stöd under detta år!!! Utan er skulle Corazon Grande inte finnas till! Och så vill jag önska er: En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År 2014!

Siw

Julebrevet er på vei - julegaver også?

 To- og firbente hilser fra Casa Himmelbjerget, Potosi

Vi gir oss selv en liten klapp på skulderen over å være et par uker tidligere ute i år enn i fjor. Det betyr at noen av dere - kjære faddere og andre gode hjelpere - allerede vil ha fått julebrevet i løpet av de siste dagene. Andre vil straks få det: Vi venter bare på noen siste takkebrev og julekort fra Bolivia...

Som alltid legger vi også brevet her til nedlastning her i bloggen. Akkurat her, faktisk!

Det spørsmålet vi oftest får i dagene etter at julebrevet har gått ut, er dette: "Kan vi fortsatt sende julegave til fadderbarnet vårt?". Svaret er ja! Man bør riktignok skynde seg, men vi sender av gårde den aller siste listen med gaver rundt den 15.12.. Husk bare å merke gaven med BFN-nummeret "Julegave".

Med sommerbrevet vil det da komme takkebrev, vedlagt bilde av fadderbarnet og det som ble kjøpt for pengegaven. En liten ting i den forbindelse: Gi oss for all del beskjed dersom du tidligere har sendt jule- eller bursdagsgave, men ikke mottatt takkebrev. Feil kan skje, men også rettes - hvis vi får vite om den!

Ellers tikker dagene nå raskt av gårde mot selve julekvelden. Vi håper at den også vil bringe litt julefred. Den skal vi i så tilfelle bruke til å oppdatere denne bloggen med mer fra høstens boliviatur!