Janina och Jenny i simbassängen
Här kommer en hälsning från Corazon Grande i Cochabamba, Bolivia!
Det har hunnit bli vår hos er och höst här. Det ”kalla” vädret har kommit tidigt i
år...det kommer nog att bli en kall vinter här i år. Tidigt på morgonen är det nu ca. 6 grader och
på eftermiddagen 26 grader! Stora
växlingar med temperaturen och när det är vinter är luften mycket torrare.
Senast jag skrev...det var för länge sedan ...det var före jul. I januari var det ännu semester/ferie.
Flickorna var i simskola. Tre flickor började läsa engelska på CBA (Bolivianskt amerikanskt institut) . Vi fick
2,5 stipendium för Jaqueline, Alba och Arminda. De går 5 dagar i veckan poch
läser engelska där. Vi var mycket glada och tacksamma! Efter 2 månader lämnade Arminda studierna för
hon hade inte så mycket tid för skolarbete. Men de två andra fortsätter. De är
en uppoffring av dem för de måste ta sej in till staden Cochabamba och sedan
hem igen, men de har bestämt sej för att
lära sej engelska. (Ca 3 timmar är de borta
från hemmet.)
Den 4 februari började skolorna.
Flickorna var mycket glada att få börja
skolan igen...första dagen vaknade de långt innan de skulle starta till
skolan. De skall vara klara klockan 7 på morgonen. Pappa Angel kör dem och de
är i 5 olika skolor. De flesta, 10 stycken är i Jesus Maestro, en evangelisk
skola som får stöd från Norge. Vi har några flickor som går i specialskola för
de har problem med inlärningen. De lär
sej bättre i en liten klass och med mera uppmärksamhet av läraren. I Bolivia är skolklasserna väldigt stora ,
det vanligaste är att det är mellan 35- 45 elever på klassen. Några andra av
flickorna har varit i specialskola, men de är redan i normalundervisning... Och vår äldsta flicka blev bästa
eleven i skolan förra året och nu är hon på studentklassen. Jaqueline sätter
mycket intresse och tid på studierna!
Och så har vi lilla Laura. Hon har börjat skolan i år, hon är i en annan
specialskola. För ett och ett halvt år
sedan började Laura få epileptiska anfall
och hon var ett och ett halvt dygn medvetskös. Hon var över en vecka på
sjukhus i oktuber 2012. Efter det var
hon sej inte lik. Man märker nog att hon
har en utvecklingsstörning och balansen är inte bra. Hon äter starka mediciner
för att inte få anfall. Laura är väldigt lycklig över att ha fått börja skolan.
Nu är hon liksom de andra flickorna, skolelev! Det är bara Janina som är här på förmiddagarna. Jag kan nämna att Lauras
mediciner kostar ca 80 Euro i månaden.
Och vid. Ca. 13.30 tiden är barnen här igen och då smakar maten bra!
Efter det är det läxläsning och de flesta har många och långa läxor....
Från påskmarschen -
uppsåndelsemarschen, till höger ser man Arminda
För ca ett år sedan dök Belens föräldrar plötsligt upp. Först var hon
nog rädd för dem, men hon fick förtroende för dem och nu är hon glad när hon
skall träffa dem. Förra veckoslutet var hon för första gången över evckolsutet
hos dem. Troligtvis skall hon flytta hem efter ca. 1 månad. Det är trist för
oss, vi är så glada i alla barnen, men vi kan inte göra något när barnskyddet
bestämmer... Vi får bara be och tro att hon skall få det bra.
Det är också osäkert med Yanina, hon kanske också skall flytta ifrån oss...hem till sin moster.
Den 22 februari fick vi besök av Liisa!
Förra året var hon här som voluntär och nu kom hon på besök på en månad.
Vi var alla glada tt ha henne här och speciellt Marisol som är hennes
fadderdotter.
Den 18 februari kom två ungdomar från Sverige, från Vinnelby där de
studerar om barn i världen med koncentration på Bolivia. Deras praktikperiod
var en månad. Det var kort tid, men vi
hade en fin tid tillsammans med dem. De
presenterade Pippi för flickorna , på film och så klädde de också ut sej till
Pippi. Flickorna våra tycker mycket om
att se på Pippi Långstrump!
Påsklunch flickorna
med deras" abuelitos" (morföräldrar) Per Olof och Kristina
Den 22 mars kom ”Los abuleitos” – morföräldrarna till alla fickornai!!!
Det var en dag som vi alla länge väntat på. Deras flyg var försenat, så det
var bara några flickor som kunde fara och möta dem på flygplatsen. De andra
fick se dem följande dag. Alla var vi så glada att ha ”los abuelitos”
här. Vi fick göra flera roliga saker
tillsammans med dem. Först firade vi
påsken. Vi odlade påskgräs, men nog
tyckte de att de var lite konstigt att odla påskgräs när det fanns gräs ute.
Och det gjordes påsktippor och påskpynt...och flickorna fick söka var sitt påskägg med godis.
Los
Molinos", ett vattenfall inte så långt från oss
Den 25 mars fick vi två unga flickor hit, två bolivianska missionärer som skall göra sin 4 månaders
praktikperiod hos oss, Carmen och Abigail.
På påsksöndagen steg vi, de stora och mellanstora flickorna och jag tidigt
upp och vi åkte in till Cochabamba där vi deltog tillsammans med vår kyrka och
med många evangeliska kyrkor i uppståndelsemarschen som avslutades med ett
gemensamt möte där påskens händelser dramatiserades.
En lördag som var en väldigt
vacker och solig dag bjöd morföräldrarna oss till en utesimbassäng. Alla njöt
vi i fulla drag av denna fina dag!
Den 16 april tog morföräldrarna avsked av oss för denna gång. Det var
trist, men vi vet att vi finns i varandras hjärtan.
Liksom ni alla faddrar finns i våra hjärtan och våra böner. Vi är
väldigt tacksamma för hjälpen ni sänder oss månad efter månad!!!
Vi har behova av flera faddrar! Vi skulle önska att vår ekonomi vore bättre.
Allt går stadigt upp i pris här i Bolivia och varje år går lönerna upp
med 5 % och i år går lönerna upp med 8 %
i maj och det är retroaktivt från
januarimånad. Allting kostar även här: mat, skola, skolmaterial,
bensin/gas, elektrisitet, telefon och
löner...ni förstår att det blir en hel del.
Men flickorna ger oss stor
glädje....
Vi har hunnit fylla 7 år! Den 12 april som är Barnets Dag i Bolivia är
vårt årsjubileum också. Vi fick två
riktigt goda tårtor från ett bageri i Cochabamba och vår nya styrelse hjäpte
till så vi kunde hyra en clown. Det var en clown som fick både stora och små
att le och skratta!!! Flickorna var
väldigt glada över Dagen, ja, det var en fin Dag!
Från vårt
Ârsjublilet när vi fyller 7 ar
På länsnivå ordnades en regering bestående av barn upp till 15 år och
man hade sitt första möte den 12 april på Barnets Dag. Man ville höra barnen,
ville låta dem tala för sin sak. Vi hade 5 representanter i ”regeringen”. Luciana som är 7 år var yngsta representanten
från oss. Frågorna hade de fått i förväg: 1. Vad önskar de för sin stad 2. Vad
önskar de för sin skola 3. Vad önskar de för sitt hem. De som ordnade detta tillfälle var
överraskade, man hade trott att barnen önskade större sociala bidrag från
staten. Det som barnen främst ville var
större säkerhet, trygghet, mera poliser...
och gratis inträde till parkerna för det är barnens rätt att leka... Efter 2 månader skall denna regering igen
samlas till möte.
Vi är så glada över er Faddrar för att ni finns till för utan er skulle
Corazon Grande inte vara en verklighet! Tusen, tusen tack för vad ni gör för
oss.
Jag vill önska er en fin fortsättning på våren! Njut av våren! Det är en så fin tid!
Varma hälsningar av oss alla på Corazon Grande,
Siw
