Nytt og gammelt på La Roca

La Roca ligger i distriktet Cali Canto i Cochabamba. Dette var et dagsenter vi begynte å støtte i 2006, og vi har et førtitalls faddere her.



Området opplever stor tilstrømning fra bygdene utenfor byen. Derfor har det vært vanskelig å finne et fast sted å være; man har blitt tvunget til å flytte fra plass til plass, alt etter som leiekontraktene har blitt sagt opp.


En av de virkelig gledelig tingene vi har kunnet gjøre i 2010, er å kjøpe et eget bygg til La Roca. Det kostet den nette sum av 15 000 dollar. Straks det var gjort, trådte det driftige offiserparet som driver senteret, John og Tracey Hastie, til med sine venner og kjente, og skaffet midler til den nødvendige ombyggingen.


Det vil si: Det aller mest nødvendige av tilpasning. For her er det trangt, og det kreler med (mest) små og store barn. Derfor fikk vi stukket i hånden et prosjekt til ombygging, også dette på 15 000 dollar. Forhåpentligvis er dette noe vi - med gode hjelpere! - vil klare å få finansiert. Behovet er ihvertfall stort, selv om man har klart å få til imponerende mye med de små ressursene man har hatt.

Video fra åpningen av Corazon Grandes nye bygg

Åpning av byggetrinn 2 ved Corazon Grande

Så var dagen kommet! Dette er noe vi har gledet oss til lenge; æren av å få være med og åpne det nye bygget for 12 jenter ved Corazon Grande Casa Baste Fanebust i Cochabamba. Ved en slik anledning må naturligvis flaggene til topps - og ungene også?


Bygget er ført opp med god støtte fra finske venner, og har blitt riktig bra! Stort og luftig, og et kompliment til bygningene som allerede sto der. De var opprinnelig ment for 13 jenter, men hjertegode Siw og Carla har selvsagt ikke klart å hode seg til det. Dermed bor det allerede 19 jenter ved hjemmet. Nå blir kapasiteten utvidet til 24, samtidig som alle får bedre plass. Det måtte feires med en fest!




Etter høytidelige taler kunne vi overlate til borgermesteren i Tiquipaya å erklære bygget for åpnet.


Så var det spennende å se hvordan nybygget var blitt innvendig. Meget bra!



Her er det altså bare å være strålende fornøyd. Og ikke minst: å hilse nye jenter velkomne i nærmeste fremtid. Vi har et flott nytt hjem å tilby dem!

Alt vel ved Catalina Booth

(Velkommen, står det, og velkommen føler man seg!)

Dette store dagsenteret - det er cirka 200 barn der - ligger sentralt i Cochabamba. Mange av barna er svært unge, og går i barnehagen her. Boliviafamilien har et førtitalls litt større barn som støttes av våre faddere.

(Mange småfolk å leke med!)

Ved Catalina er det små endringer mellom hver gang vi kommer på besøk. Frelsesarmeen har funnet en god måte å drive senteret på, og det hele fungerer bra. Det "kreler" riktignok med barn, men personalet virker å ha god kontroll, og barna er blide og kontaktsøkende.


Etter en omvisning på senteret, samlet både faddere og barn seg på ballbanen. Forventningen steg hos store og små. Her var det underholdning på gang...


Det vil si både taler, bønn og ikke minst dans på dans. Ovenfor er to småtroll i tradisjonell tinkudrakt fra Potosiområdet.

(Små, men tøffe, tinkutyper...)

Dansingen inkluderer også til slutt stive nordmenn som snart gisper etter luft her på 2000 meters høyde over havet. Det er bare småplukk i boliviansk sammenheng - vi skal snart dobbelt så høyt - men kjennes godt på pusten for oss.


Etter det offisielle programmet blir det mye mindre formelt. Vi tar bilder av ungene, leker litt, hilser på egne fadderbarn - som Hans Olav ovenfor - eller andre kjentes, som Marit nedenfor.

Flere blogger å følge...

(Her er en blid og nydelig jente fra dagsenteret Ushpa Ushpa)

Vi er jo nå en hel bøling som reiser rundt i Bolivia og besøker alle barnehjemmene og dagsentrene. Det vil si, det er det vi kommer til å gjøre i løpet av de neste fire ukene. Tross mange opplevelser allerede er vi faktisk bare kommet litt ut i den første uken..!

Mens jeg, ivrig hobbyfotograf som jeg er, nå sitter her og sorterer, sletter og redigerer på hundrevis av nye bilder, vil jeg nevne at minst to av våre medreisende også blogger. Hilde Hognestad er superrask på oppdateringer av sin "På reis", og ikke sjelden skjer det også noe på Marita Bjergas "Aprecio la vida". Anbefales!

Boliviarundturen 2010 er i gang!

(En liten del av velkomstkomstgruppen. Klikk for større.)

Boliviafamilien har inntatt Cochabamba, med faddere og frivillige som skal være med oss rundt og besøke daghjem og dagsentre i ukene fremover. Dette har gledet oss til lenge!


Frelsesarmeen og jentene på Corazon Grande Casa Baste Fanebust hadde møtt opp på flyplassen da vi landet i går kveld. De ga oss en fantastisk velkomst, med klemmer, dans, musikk og taler allerede før vi var kommet helt ut av flyplassen!


Deretter ble en temmelig trøtt gjeng (oss, ikke ungene!) transportert til hotellet, før vi spiste en god middag på restauranten like ved, og krøp tidlig til sengs. Reisen tar på, og tidsforskjellen på 6 timer gjør kroppen temmelig forvirret. Men det blir snart glemt, når vi nå skal ut og besøke alle barna våre på dagsenteret Catalina Booth, og senere i dag åpne det nye bygget på barnehjemmet Corazon Grande Casa Baste Fanebust. Heng med her i bloggen! :-)
.

Brev fra frivillige ved Corazon Grande Casa Baste Fanebust

(Klikk for større - gjelder alle bildene)

Våren 2010 fick vi möjligheten att åka till Bolivia för att jobba som volontärer på familjehemmet Corazon Grande i staden Cochabamba. Att jobba med barn som volontärer har varit någonting vi alla velat göra, och vi är mycket tacksamma för att Siw gav oss den chansen!





Efter 36 timmar och fem olika flyg anlände vi till Cochabamba sent på torsdag kväll den 20 maj. Siw kom emot oss till flygfältet med blommor åt oss alla vilket fick oss att känna oss mycket välkomna. Vi åkte taxi till barnhemmet där vi blev bjudna på te och smörgåsar, men sängen kallade på oss ganska snabbt...Vi fick bo i ett eget litet volontärhus på samma gård där barnhemmet fanns, vilket var behändigt. På veckoslutet lärde vi känna flickorna och försökte övervinna vår jetlag. Ganska snabbt blev vi någorlunda rutinerade i arbetet och började känna oss som hemma.





Rutinerna på barnhemmet var ganska regelbundna, likaså våra arbetstider. När vår arbetsdag började klockan 14 hade de flesta barnen redan kommit hem från skolan. Vi hjälpte till med nästan allt; vi diskade, hjälpte med läxorna, vek och sorterade byk, kokade mat, men mest av allt lekte vi med flickorna. Deras favoritlek blev snabbt sik sak sokkelo, som vi lekte otaliga gånger under vår vistelse på Corazon Grande. Kortspelet Uno var också en favorit, lika som att blåsa såpbubblor. På kvällarna hjälpte vi med kvällssysslorna och försökte duscha och sätta småttingarna och sova före klockan åtta, vilket inte alltid gick helt smärtfritt. Flickorna älskade att sjunga och lyssna på sånger, och mycket fort snappade de upp svenska ord och sjöng med i våra svenska sånger! På söndagar körde vi flickorna till kyrkan, och bilen var alltid fullproppad av ivriga små flickor i vackra söndagsklänningar. Gudstjänsten bestod av mycket sång och musik, och det var alltid lika roligt att åka dit.





Vi jobbade från måndag till torsdag kl.14-21, var lediga fredag-lördagar och på söndagar arbetade vi från ca 9.30 till 21. Det var riktigt skönt med ett par lediga dagar eftersom det kunde vara ganska intensivt att spendera hela dagarna med flickorna som alla krävde uppmärksamhet. Så på fredagar och lördagar brukade vi åka in till stan för att roa oss lite. Siw tog oss också till många olika ställen, till exempel till Frälsningsarmens flickhem, Chapare och regnskogen, en specialskola, Frälsningsarmens sjukhus Harry Williams, och vi åkte även med ovan nämnda sjukhus förebyggande hälsovårdsprogram till ett mycket fattigt område i utkanten av Cochabamba, bland annat. Under bara fem veckor fick vi se och uppleva en hel massa, och tycker att vi fick en liten inblick i den bolivianska kulturen.





Tiden på Corazon Grande gick otroligt fort och vi lärde känna massor av härliga människor, allra minst barnen! Vi är oerhört tacksamma för denna upplevelse som inte många har möjlighet till, och vi kommer alltid att komma ihåg denna tid med värme. Flickorna behövde massor av kärlek, men gav också mycket kärlek i gengäld, och vi kände oss välkomna från första början. Också personalen på barnhemmet var mycket hjälpsam och välkomnande och flickorna var helt tydligt fästa vid dem. Vi kände oss uppskattade och våra åsikter och förslag lyssnades alltid på. Vi skulle mer än gärna åka tillbaka, och hoppas att vi får möjlighet till det någon dag!

Med vänliga hälsningar
Nina, Hannele og Piia
.

Høsthilsen fra Corazon Grande Casa Baste Fanebust

(Bilde av fire av hjemmets store jenter - og de fire nyankomne små)


Kära Vänner,

Jag hoppas att ni alla haft en fin och skön sommar!!!! Jag hoppas att ferien varit just sådan som ni önskat och att ni kunnat samla nya krafter till vardagens sysslor!

Här i Bolivia börjar vinter så småningom vara förbi. Det är inte så kallt längre på morgonen och på natten och på eftermiddagen är det mycket varmt.

I mitt förra brev berättade att Hedi flyttat hem och att Luz Clara och hennes syster Elizabeth och Rosita flyttat till andra barnhem för att vara tillsammans med sina bröder... De har det bra, vi har besökt dem... och Luz Calra och Elizabeth har besökt oss några gånger!

Den andra juni fick vi 4 små söta flickor... tänka sej 4 på en gång! Barnskyddet hade ansett sej tvungen att akut stänga ett barnhem pga fysisk och psykologisk misshandel. Vi har tagit röngen av handleden så nu har vi fått en ganska så exakt datum på de fyra små. De har anpassat sej bra och de lär sej nya saker varje dag och de större flickorna fortsätter att hjälpa till med att sköta dem!

Eftersom vi bor på landsbygden har vi problem med flugor och också det finns kor i vår närheten och så har vi haft möss på barnhemmet och man tycks också ha sett någon råtta utanför så vi har låtit giftbespruta Hemmet och vi skall göra det på nytt efter tre månader. Och vi har gett maskkur till flickorna och några hade lite ont i magen efter de fått tabletterna. Och lilla Laura, stackarn tålde inte behandlingen för hon har fortsättningsvis flera parasiter i magen, så hon fick ordinerat andra mediciner av läkaren som inte är så starka.

Den 5 augusti deltog Corazon Grande deltog Corazon Grande i paraden inför Bolivia Dagen som är den 6 augusti. De stora flickorna marscherade tillsammans med sin skola. Jaquelin fick bära flaggan för hon är bästa eleven på sin klass... vilket är en stor glädje för oss... Vi har firat flera födelsedagar i augusti; Laura , ”pappa”, Neida, Viqui, Maria....

Och nu kan ni se på bilderna att vi intar har långt kvar till att inviga det nya huset på Corazon Grande!!! Vi har kvar lite av målningen, balkongräck, skåpen, instaleringen av toaletterna och byggandet av en septisk brunn och några små saker till.

Vi skulle behöva ekonomisk hjälp till att köpa möbler, madrasser, lampor, tv, sängkläder och kökskärl. Så om du känner för detta så är ditt bidrag oss till stor hjälp!!!!

Varma hälsningar till er alla! Tusen tack för er värdefulla hjälp!!!

Jag vill önska er en riktigt fin höst!!!

Siw

.

Boliviafamiliens gale syklist og PR-sjef

(Avisreportasje om Rune Monstad - klikk for større)

(Klikk for større)

(Klikk for større)

Boliviafamilien har mange entusiastiske hjelpere, og her er en det er på høy tid man blir kjent med. Det finnes nemlig en mann som snakker om Boliviafamilien, uansett tid og sted. Intervjuet i norske media? Han snakker om Boliviafamilien. Stoppet av reportere midtvinters på en landevei i Canada? Han snakker om Boliviafamilien. Ute på landsbygda i Elfenbenskysten? Han snakker om Boliviafamilien. Arrestert av korrupt politi i Kongo? Han snakker om Boliviafamilien...

Rune Monstad er gal på en måte flere av oss skulle ha vært. I stedet for jobb og sofaliv sykler han jorden rundt, møter mennesker og opplever både hverdager og eventyr der ute. Og han hjelper til, slik han gjorde da han og broren var med og bygget vårt barnehjem Corazon Grande Casa Baste Fanebust i 2005/2006. Siden har han sørget for oppmerksomhet til Boliviafamilien gjennom tallrike intervjuer og via sin nettside, Vikingbiker.com. Slikt er gull verdt for oss, som har markedsføringsbudsjett på kroner null.

(Sponsoravtale - til Boliviafamilien!)

I det siste har Rune jobbet med fjellsikring her hjemme for å legge seg opp penger til neste sykkeltur. Han har da sikret seg en sponsoravtale fra arbeidsgiveren Gjerden Fjellsikring AS, med penger til Boliviafamilien per bolt de bruker til sikring. Det blir spennende å høre hva kr _ blir. :-)

Når vi snart skal på rundreise i Bolivia igjen, blir Rune med. Det skulle bare mangle, for ett av høydepunktene blir åpningen av byggetrinn to på Corazon Grande, med plass til 12 nye jenter som trenger et hjem. Men etter rundreisen blir han ikke med hjem igjen. I stedet setter han seg på sykkelen gjennom Sør-Amerika, så over til Australia og Asia. Og vi er sikre på at når han blir intervjuet av en kinesisk reporter langs Marco Polos rute - da snakker han fortsatt om Boliviafamilien...
.

Skritt for skritt på Casa Himmelbjerget

Det går fremover! Vi har vært på ferie, men i mellomtiden har vi fått rapport og bilder datert 2. juli. Der fortelles det at soverom, toaletter, dusjer og lesesaler nå er 80-90% ferdige. Det samme gjelder rørleggerarbeid, det elektriske og muren rundt hele tomten. Vi er altså i innspurten, og i selve hovedbygget er det nå legging av fliser, maling og den slags som pågår.


Grovarbeider har nå skiftet over til bygget nedenfor, som skal inneholde kjøkken og spisesal i underetasjen, samt leilighet til personalet i andre etasje. En hybel til frivillige skal vi også få til etter hvert. Her gjenstår en god del arbeid, men bygget er vesentlig mindre enn det store som nå står nesten ferdig.


Vi venter nå navn, bilde og annen informasjon for de første 20 barna som skal få et nytt hjem på Casa Himmelbjerget. De fleste av disse har vi allerede faddere på vent til, men en håndfull faddere behøves fortsatt. Kanskje du vil hjelpe oss å hjelpe, eller kjenner noen..?
.