Velkommen til Boliviafamiliens blogg. Vi er en norsk frivillig organisasjon med et nettverk av dagsentre og barnehjem over hele Bolivia. Her vil du finne nyheter og oppfølging av de prosjekter vi har i gang. Vår nettside finner du på Boliviafamilien.org. Bloggen føres i pennen av Frode Fanebust, om ikke annet er oppgitt.
Det går fremover! Vi har vært på ferie, men i mellomtiden har vi fått rapport og bilder datert 2. juli. Der fortelles det at soverom, toaletter, dusjer og lesesaler nå er 80-90% ferdige. Det samme gjelder rørleggerarbeid, det elektriske og muren rundt hele tomten. Vi er altså i innspurten, og i selve hovedbygget er det nå legging av fliser, maling og den slags som pågår.
Grovarbeider har nå skiftet over til bygget nedenfor, som skal inneholde kjøkken og spisesal i underetasjen, samt leilighet til personalet i andre etasje. En hybel til frivillige skal vi også få til etter hvert. Her gjenstår en god del arbeid, men bygget er vesentlig mindre enn det store som nå står nesten ferdig.
Vi venter nå navn, bilde og annen informasjon for de første 20 barna som skal få et nytt hjem på Casa Himmelbjerget. De fleste av disse har vi allerede faddere på vent til, men en håndfull faddere behøves fortsatt. Kanskje du vil hjelpe oss å hjelpe, eller kjenner noen..? .
Siw har samlet inn årsbrev og takkebrev fra alle barnehjem og dagsentere, og oversatt hvert eneste av dem. Det er den store jobben. Så har vi gjort det vi har å gjøre, nemlig å forfatte sommerbrevet og pakke det hele for utsendelse - godt hjulpet av entusiastiske frivillige hjelpere!
Brevene ble sendt i forrige uke. Men det kan også lastes ned fra Boliviafamiliens nettside (info-siden), og selvsagt her i bloggen.
Noen få brev ligger fortsatt på vent; vi mangler fortsatt årsbrev for noen av barna. Disse blir sendt ut straks vi mottar dem. .
(Siw Broman og en av jentene fra Corazon Grande Casa Baste Fanebust)
En stor takk til Rosenberg Verfts Klubb, som har gitt Boliviafamilien 30.000 kroner i støtte til pikehjemmet Corazon Grande Casa Baste Fanebust. Om kort tid står det nye bygget der ferdig, og 24 jenter vil da ha et trygt og godt hjem her. I dag er det egentlig plass til 12, men hjerterommet har vært større enn husrommet, så det er for tiden temmelig trangbodd... .
Med glädje och tacksamhet i hjärtat skriver jag till er!
Jag hoppas ni alla får en fin sommar med familj och vänner och att ni får njuta av sol och hav! Det har gått en tid sedan jag skrev till er senast! Vi mår bra på Corazon Grande!
(Från lunchen när vi firar vårt 4 års jubileum på Corazon Grande)
Men det har skett stora förändringar.... Vi har varit tvungna att skilja oss från 3 av våra barn. Det har vi gjort med sorg i hjärtat, men vi vet också att de även nu har det gått. Heidi flyttat hem till sin far och bror som bor i Chapare, djungeln... Tillsammans med våra voluntärer var jag och hälsade på henne får en vecka sedan.
Luz Clara och Elizabeth har flyttat till ett annat barnhem här i Tiquipaya, det är en SOS barnby. Barnskyddet bestämde att de skulle bo tillsammans med sin lillabror (som de ännu inte hade lärt känna). Flickorna får fortsätta i samma skola och de kommer med sin nya "mamma" till samma kyrka på söndagarna.
(Flickorna uppträder med dans)
Vår kära Rosita skall fara ifrån oss efter ca. en vecka. Och hon skall flytta för att bo med sina syskon. Vi kommer nog också att ha kontakt med henne.
Förra onsdagen fick vi fyra småflickor!!! Man vet inte exakt hur gamla de är , men två är omkring 2 år och två är omkring 3 år. De kommer från ett annat barnhem, vilket barnskyddet sett sej tvunget att stänga pga stora problem.
(Småflickorna uppträder som clowner)
De små flickorna blev väldigt bra bemötta av de andra flickorna. Men kanske inte så bra av de fem som tidigare varit våra minstingar. De känner nog lite avundsjuka! Men det går redan bättre. De stora flickorna har hjälpt mycket till att sköta nykomlingarnat vilket vi är så glada för! Och vi är också väldigt glada att vi har tre voluntärer från Finland som hjälper så bra till!
Den 27 maj firas Morsdagen i Bolivia. Det är en större "högstid" enn i Norge. I skolorna firas det mycket och också på arbetsplatserna. Jag fick vara i flickornas olika skolor och se dem dansa och de hade gjort små saker till sina mammor. Flickornas "pappa" Angel gjorde sitt för "tanterna" på vårt hem. Han grillade fisk den dagen och alla tyckte det var väldigt gott!
(Vi firar "Barnets Dag" med besök av clown)
Den 7 juni är det Lärarens Dag i Bolivia. Förra fredagen firade man det i skolan. Endel av de elever som inte dansade på Morsdagen dansade nu. Vi, jag med voluntärerna var och såg när Alba och Arminda dansade. De andra flickorna satt i publiken, men de deltog i sång tillsammans med skolans alla elever. Festen i skolan började med att Bolivianska flaggan och skolans flagga hyssades och man sjöng nationalsången. Det är obligatoriskt för eleverna att delta i uppvisningarna. De får karaktär (norska) för sitt uppträdande i gymnastik och musik.
Andra aktiviteter som vi hat på barnhemmet: Flickorna har fått lära sej dansa salsa. En före detta voluntär betalade en kurs och läraren kom till oss. Speciellt var de de tre äldsta som kunde dra nytta av kursen. Och så kommer Joni, en ung konstär och lär flickorna teckna. Han kommer vanligtvis på lördagarna. De flesta av flickorna tycker om att teckna med "farbror" Joni som lärare.
(Rosita och Patty i förskolan på festival på Morsdagen)
Hus nummer två på Corazon Grande börjar snart vara färdigt. Man håller på att göra golven, sätta plattor på och sedan skall väggarna målas... Lite mer än en månad är det kvar. Och i det nya huset skall det bo 12 flickor och 12 skall bli kvar i det första huset. Flickorna undrar vem som skall få bo i det nya huset.... Vi får snart besluta hur det kan bli bäst.
Det är vinter i Bolivia. Men det är inte så kallt i Cochabamba som tex. i La Paz. Den 23 juni, "San Juan" sägs vara årets kallaste natt. Det behäver ju inte vara så, men i slutet av juni och julimånad är det kallaste tiden här. Då kan det vara ett par minusgrader tidigt på morgonen i Cochabamba. Någon gång efter den 23 juni börjar skolelevernas vinterferie.
Det är inte ännu bestämt exakt datum när vinterlovet börjar för i år. Vinterferien brukar vara tre veckor långt.
Tusen tack kära ni för ert så värdefulla stöd!!! Utan er hjälp skulle vi inte finnas till som Corazon Grande! Jag vill änska er alla en riktigt skön och fin sommar!!!!
Fra Frelsesarmeens HQ i Cochabamba har vi fått bilder som dokumenterer god fremdrift ved det nye dagsenteret Ushpa Ushpa utenfor byen. Dette ser jo veldig bra ut - og med helt andre dimensjoner enn det skakke og stakkarslige enetasjes bygget som sto der tidligere.
Her blir det plass til flere barn, og ikke minst vil tilbudet til barna bli mye bedre. Vi skal innvie senteret på vår rundreise i september og oktober, og ut fra disse bildene skal det ikke være noe problem å bli ferdig i tide. Vi tipper at driften er godt i gang når vi kommer ned.
Byggeteknikken er kanskje ikke helt som her hjemme. Men det fungerer! Klikk på bildene for å få de opp i større versjon.
Takk til Nannestad videregående skole, som er storsponsor for dette prosjektet og har finansiert store deler av det!
Mai-hilsen fra Evangelina Booth jentehjem, Cochabamba.
Da er 17.mai over, og alle barn i Norges land har vel lekt seg gjennom den dagen i året som man ofte omtaler som barnas dag, med alle de pølser i brød, is, kaker og brus som hører med.
Her i Cochabamba, Bolivia, på Frelsesarméens jentehjem ”Evangelina Booth” har vi hatt vår egen lille markering av Norges nasjonaldag. Vi er for tiden 3 norske frivillige jenter som jobber her, og har hendene fulle med å fordele oppmerksomheten vår på de 47 jentene som bor der per i dag.
Vanligvis er det slik at hverdager fra 9-11 er det leksetid med innbakt ”recreo” (friminutt) fra 10-10:30, men i anledning 17.mai fikk vi avtalt med Majora Vargas at de skulle få en ”leksefri” formiddag. Dette betydde jo selvsagt ikke at de slapp å gjøre leksene sine, men de gjorde ferdig leksene på fredag og lørdag slik at de kunne få fri denne formiddagen.
Vi pyntet bakgården på barnehjemmet med selvtegnede norske flagg, ballonger i rødt, hvitt og blått, og laget også til en vegg i ene arbeidsrommet med diverse informasjon om og bilder fra Norge samt viste slideshow med enda flere bilder på en PC. Jentene ble veldig begeistret for bildene fra Norge, og det er nå jammen et vakkert land vi kommer fra!
Som underholdning for jentene arrangerte vi tradisjonelle norske 17.mai-leker, ispedd noen typiske bursdagsleker:
Vi hadde stafettløp med potetsekk, stafettløp med potet i skje, kasting på boks og fisking (en av oss satt gjemt under et bord og hengte smågaver på kroken). Det virket som jentene syntes det var kjekt med noen nye leker, og de satte selvsagt også pris på småpremiene som de fikk på de forskjellige lekene; sjokoladefrosker, fruktkarameller, blyanter, viskelær, hårstrikk og hårspenner. Og på stafettene ble det god stemning med høylydt hei-ing og selvsagt et par forsøk på juksing – som seg hør og bør når barn konkurrerer... Spesielt de minste jentene fikk kanskje i overkant mye hjelp på sekkeløpet, da de strengt tatt skulle hoppe seg fremover, men i praksis ble mer eller mindre bært av de eldre jentene.
Vi hadde egentlig planlagt å ha med sjokoladekake pyntet i norske farger, men med litt andre råvarer enn hjemme, samt en småtrøtt kokk som muligens leste litt feil på oppskriften, endte vi opp med en kake som smakte mer av margarin enn av sjokolade, så vi lot den bli hjemme. Jentene baker så mye godt selv i bakeriet på barnehjemmet, at vi fant ut det ikke var noen vits i å gi de en kake som egentlig ikke smakte spesielt godt..
Det var veldig kjekt å se jentene bare leke seg over såpass lang tid, vanligvis er det et ganske strengt oppsett på dagen og det går mye i å sitte i ro og gjøre leksene sine, vaske klærne sine for hånd, og rydde og ordne rundt omkring. På formiddagen har de vanligvis en halvtime friminutt, deretter er det ikke mer fri før de har litt fritid på kvelden. Det er ganske annerledes enn i Norge hvor ungene leker, og leker, og leker, og kanskje gjør litt lekser hvis de gidder (?).
Kan forøvrig melde om flott 17. mai-vær her, strålende sol og varmt og fint i været!
For å fortelle litt mer om Evangelina Booth: Det er som nevnt Frelsesarméens jentehjem her i byen. Per i dag bor det 47 jenter der, fra 4 til 19 år. Mange av jentene har foreldre som de har kontakt med men som de av forskjellige grunner ikke kan bo med. En del foreldre har reist til Spania eller Italia for å arbeide – det er visst lite arbeid å få i Bolivia, ihvertfall arbeid som kan betale regningene til en familie – og når de kommer tilbake til Bolivia flytter barna hjem igjen. Enkelte av barna har av forskjellige årsaker bare en forelder, og fordi den forelderen må jobbe har vedkommende dermed ikke tid til å ta seg av de i ukedagene, men ungene er da gjerne på besøk hjemme annenhver helg for eksempel. Enkelte har foreldre som er funksjonshemmete eller alvorlig syke og dermed ikke har mulighet til å ha barna sine boende hjemme. Men så har du også enkelte jenter som bodde mer eller mindre på gata før de kom på barnehjemmet, og ikke har kontakt med foreldrene sine. Det er mange skjebner, og vi kjenner bare til en brøkdel av de.
Det er ikke så ofte det er frivillige fra Norge på dette barnehjemmet, men det er virkelig behov for det! Det er som dere skjønner et stort barnehjem, og de har per i dag veldig få ansatte slik at det blir lite ”voksenkontakt” i hverdagen for jentene. De faste ansatte er sjefen Majora Vargas, sekretæren Ruth, Kokka Maria, og ”tante Pamela” som sørger for at jentene gjør det de skal på morgenen og formiddagen. Ingen av disse er der hele tiden og de tre førstnevnte har mange andre oppgaver enn å bare være med jentene. I tillegg har de en ung lærer som underviser de litt eldre jentene i data, matematikk og fysikk flere dager i uken, samt to frivillige studiner som hjelper de minste jentene med leksene tre dager i uka. Vi frivillige fra Norge var således et velkomment innslag i hverdagen, og jentene har tatt imot oss med åpne armer. Vi får så mange klemmer i løpet av en dag at vi ikke har tall på det, og er etter hvert blitt temmelig knyttet til jentene. Det er en stor tillitserklæring når en jente kommer bort til deg, holder rundt deg og sier ”jeg er så trist i dag”. Eller når en annen gir deg en lapp hvor det står ”vi er veldig glade i deg, du gjør oss så glad”. Eller når man ser at en jente blir tryggere og tryggere for hver dag som går, og gjør fremskritt læringsmessig, og vi vet at dette kan være delvis som følge av den oppmerksomheten og kjærligheten som vi overøser henne med.
Majora Vargas er veldig streng, og i begynnelsen var det vanskelig å akseptere enkelte av reglene hun kjører steinhardt på; for eksempel at alle MÅ spise opp maten sin uansett. Vi synes nok fortsatt at hun er i strengeste laget når det gjelder enkelte ting, men for å ha kontroll på så mange jenter med så få ansatte er man nødt til å ha en viss jerndisiplin. Og jentene har virkelig respekt for henne, dersom noen gjør noe galt hører vi ofte ”jeg skal si det til Majora”, og da blir de plutselig veldig snille. Vi har heldigvis etter hvert fått se at hun i tillegg til å være streng også er både rettferdig og oppriktig glad i jentene. Da en av oss tok opp med henne det faktum at vi har observert enkelte av de litt eldre jentene slå de yngre jentene, for eksempel fordi de ikke har vasket sokkene sine enda, sa Majora klart og tydelig at slåing det var IKKE akseptert der. Hun tok dette opp ved lunsjen neste dag og sa at ingen får lov til å slå, sparke, lugge eller på annen måte såre noen av de andre jentene – de skal respektere hverandre og prate om ting, ikke slåss. Dette var i grunnen et lite gjennombrudd for oss (altfor?) snille norske jentene, for mens vi tidligere sa ”ikke slå” hver gang vi så noen slå, så kan vi nå si ”ikke slå, det er ikke lov, det har Majora sagt” og da respekterer jentene det så mye mer. Vi prøver til stadighet å forklare jentene at de ikke skal slå hverandre, at det er bedre å snakke enn å skjenne dersom de vil få en av de yngre jentene til å gjøre leksene, at de må være litt forsiktig med de minste jentene og ikke bare kan hive rundt på de som de vil. Vi håper jo at vi når igjennom litt ihvertfall.
For å gi eksempler på Majoras myke sider: Det var spesielt flott en dag vi var i parken, Majora satte seg ned på gresset og de yngre jentene flokket seg rundt henne og satt i fanget hennes og koste seg. Det var også morsomt å se da jentene hadde fått musikken de skal danse til i en idrettskonkurranse, og Majora kom dansende inn i spisesalen til rungende diskomusikk.
Nå er det imidlertid ikke lenge til Majora skal gå av med pensjon, ryktene sier alt fra august til desember, og vi er veldig spente på hvem som skal ta over og hvordan det da blir – om det blir store forandringer eller om det meste blir som før.
Vi har tidligere lagt ut videoen fra karnevalet som Forus videregående skole hadde i forbindelse med sin årlige innsamlingsaksjon for Boliviafamilien. Nå er også resultatet her, offisielt og flott overrakt på en meterbred sjekk i sist uke: kr 81.469,50!
Dette går nå uavkortet til byggingen av verdens mest himmelnære barnehjem, Casa Himmelbjerget i Potosi. Akkurat det kunne ikke passet bedre: Det var av skolens tidligere elever, Linn Hansen og Marita Bjerga, som gjennom et opphold som frivillige for oss kom med ideen om at barnehjemmet burde bygges. Siden har vi fått mange og gode bidrag til å virkeliggjøre denne drømmen, men Forus vgs har vært en av de helt sentrale giverne.
Vi gleder oss å komme tilbake til skolen på våren neste år, med bilder fra åpningsfesten! Og helt sikkert med nye behov, for selv om mye er gjort, er det alltid mer å gjøre... Derfor var det fantastisk å høre at denne skolen, som har støttet Boliviafamiliens arbeid i mange år, planlegger å fortsette med det etter at de nå gjennom flytting og fusjon snart blir til Vågen videregående skole!
Men for denne gang: en stor takk til alle de engasjerte elevene og lærerne ved Forus! .
(Klikk på bildene for å få dem opp i stort format)
Vi har fått en ny sending bilder, tatt i midten av mars. De viser at det nå er god gang på byggingen. Ovenfor ser vi porten inn på tomten, som nå er på plass. Nedenfor, hovedbygget hvor soverommene til barna skal være.
Siden vi besøkte byggeplassen i november, har vinduer og dører kommet på plass. I regntiden har man så arbeidet inne i bygget.
Dessuten er man godt i gang med nabobygget. Der kommer kjøkken og spisesal i første etasje, mens leiligheten til de som skal være ansvarlige for barnehjemmet kommer i andre etasje.
I tillegg tenker vi å få laget en hybel til frivillige her - men vi må se om dette er noe vi klarer å få med på budsjettet allerede nå i første omgang. Hvis du ønsker å bidra, så er kontonummeret direkte til dette barnehjemsprosjektet 6340.05.25511.
Lene Kristin er ferdig vernepleier til sommeren, og skal til høsten ha noen måneder som frivillig for Boliviafamilien, sammen med sin venninne, Emma.
Det er jo strålende. Men bakgrunnen for dette blogginnlegget er stiligere enn som så. Lene Kristin har nemlig falt slik for vårt kjente motto - Ingen kan hjelpe alle, men alle kan hjelpe noen! - at hun har satt av plass til det. På seg selv, og på spansk, som hun allerede snakker flytende. Tatoveringen er plassert nedover skrogsiden (vi er bedre på seiling enn anatomi), og ser slik ut:
Dette er definitivt ikke noe vi kommer til å innføre som fast praksis for våre frivillige. En bør være temmelig sikker i sin sak før en finner på sprell som dette. Men det er Lene Kristin, som lenge har tenkt i akkurat samme baner, og deler vår filosofi. Og da er det bare å innrømme at vi synes dette var skikkelig kult. :-) .
Nei, alt handler ikke om penger. Men gode ønsker kan ikke fylle en sulten mage, vennlige tanker gir ingen husly om det ikke følges opp med handling, og et godt hjertelag kan ikke på egenhånd finansiere en skolegang. Derfor vil de mulighetene vi har til å gjøre nytte for oss - til å hjelpe Bolivias fattige barn - alltid være avhengig av hvor mye penger vi klarer å skaffe til arbeidet. Dernest må de utnyttes så godt som overhodet mulig, og der vet vi at vi har en temmelig uslåelig partner i Frelsesarmeen. Sløsing et ukjent begrep der i gården. Det har vi kunnet konstatere både ved selvsyn ute på dagsentrene og barnehjemmene, og i gjennomføringen av utallige prosjekter.
Vi var veldig fornøyde med at vi for første gang passerte 2 millioner kroner i 2008. Som overskriften gjorde dere (alle våre gode givere!) en enda bedre jobb i 2009. Det gjorde at vi kunne sende hele 2.524.047 kroner til Bolivia, altså en vekst på litt over 25%. Fantastisk!
Noe annet som er gledelig, er at selv om vi har fått flotte enkelttilskudd fra skoler, bedrifter, barnehager, menigheter og privatpersoner, så er det de mange bekker små som gjør det meste av utslaget: Flere faddere, og faddere som betaler litt mer enn tidligere. Det er mye sunnere enn om vi skulle vært prisgitt én stor giver, og vi misunner ikke de mange organisasjonene som får det meste av sine midler fra NORAD eller andre offentlige instanser. I sine 25 år som Boliviafamiliens "far" søkte aldri Baste Fanebust om offentlige midler. Han ønsket at hjelpen skulle være basert på frivillighet, ikke skattlegging. Jo da, den skulle komme fra lommeboken - men også fra hjertet. Det er en tanke vi har respektert også i de snart fem årene som nå har gått siden han gikk ut av tiden. Og om det ikke er den enkleste måten, så gir det altså like fullt resultater vi alle kan være mer enn bekjent av!
En stor takk går med dette til alle dere som er med på å gjøre dette mulig. Gi dere selv en klapp på skulderen - før vi nå går på med krum hals for å gjøre 2010 til et enda bedre år for Boliviafamiliens snart 950 barn! .
Forus videregående skole har gitt bort dagsverk og hatt innsamling til det nye barnehjemmet vårt, Casa Himmelbjerget, som er under bygging i Potosi. Elever og lærere ved Forus har vært blant Boliviafamiliens gode hjelpere i syv år, og sørget for midler til mange store prosjekter. Vi har også hatt flere frivillige derfra som har reist ned og... jobbet ved våre barnehjem - og to av disse kom med ideen til Casa Himmelbjerget!
Tydeligvis går det også fint an å ha det moro mens man er til nytte. Som en del av innsamlingsaksjonen ble det arrangert karnevalskveld. Video her!
En stor takk fra oss til alle dere som hjelper oss å hjelpe! .
Våre 850 faddere og mange frivillige er med dette invitert til å bli med vår rundreise ved alle våre barnehjem og dagsentere høsten 2010. Erfaringene tilsier at dette er en opplevelse for livet. De to blad Fanebust gleder seg allerede enormt, sammen med allerede påmeldte faddere.
Dato er fastsatt: 26. september til 23. oktober. Man må selvsagt ikke være med på hele reisen: for de som har det travelt er det for eksempel mulig å ta hjemreisen den 11. oktober. Da vil man ha fått med seg Cochabamba, La Paz og Altiplano, og med det de aller fleste av sentrene våre. De neste to ukene vil by på like fantastiske opplevelser, både høyt til fjells i verdens høyest liggende by og nede i Amazonasjungelen, men mer reising mellom plassene vi besøker.
Programmet ser slik ut:
Søn 26.09.: Ankomst Cochabamba. Dit kan man komme på mange måter, for eksempel via Miami, Sao Paulo eller Buenos Aires til Santa Cruz eller La Paz.
Man 27.09.: Dagsenteret Catalina Booth på formiddagen, fest på Corazon Grande Casa Baste Fanebust på kvelden. Vi skal feire at annet og siste byggetrinn nå er ferdig!
Tir 28.09.: Dagsentrene La Roca og Ushpa Ushpa. Siden sist har La Roca flyttet, og vi har bygget et nytt dagsenter ved Ushpa Ushpa som har langt større kapasitet enn det forrige. Nyinnvielser også her, altså!
Ons 29.09.: Dagsentrene Parotani og Huayra Khasa. Det vil også bli arrangert flytur til saltørkenen, for de som ønsker å oppleve denne. Et utrolig sted!
Tor 30.09.: Reise til jungelen i Chapare. Her vil vi finne på noen sprell, enten det nå blir rusletur i jungelen for de voksne blant oss, et besøk hos våre slektninger i apeparken, rafting, fiske med nett...
Fre 01.10.: Retur til Cochabamba.
Lør 02.10.: Guttehjemmet Oscar Ahlm og pikehjemmet Evangelina Booth. Vi fyller opp et par busser med blide jenter, og besøker parken Taquiña, som er bygget av den lokale ølkongen. Dans og lek, is og brus...
Søn 03.10.: Fly til La Paz.
Man 04.10.:Barnehagen Refugio del Amor, og dagsentrene El Tejar og Achachicala. Dette blir en travel men hyggelig dag! Disse sentrene ligger alle sentralt i La Paz, så det er ikke mye transport mellom dem.
Tir 05.10.: Tur til Titicacasjøen og Isla del Sol. To unike steder i verden. Det er litt som å oppleve en annen planet, men kanskje mer som å se det beste av denne.
Ons 06.10.: Retur til La Paz.
Tor 07.10: Dagsentrene Lacaya og Tiahuanacu. Nå skal vi langt ut på Altiplano, det fantastiske høyslettelandet på 4000 meters høyde over havet. Her finnes en utrolig fascinerende og særegen kultur. Den vil vi oppleve både ved dagsentrene, og ved besøk på tempelruinene ved Tiahuanacu. Thor Heyerdahl mente å finne spor av denne sivilisasjonen på Påskeøya, det sted i verden som ligger lengst fra alt annet!
Fre 08.10.: Sykkeltur på Dødsveien. Verdens farligste vei pleide å koste er par hundre mennesker livet hvert år, noe som ikke var så merkelig når man forsøkte å få til toveis lastebil- og busstransport på en grusete krøttersti som snor seg høyt oppe i fjellsidene. Nå er det bygget ny motorvei, og syklistene har overtatt gamleveien. Det er vel så spektakulært, men veldig mye tryggere. Se video her. NB! For de som synes dette blir i tøffeste laget blir det sightseeing med guide i La Paz og Månedalen i stedet.
Lør 09.10.: Guttehjemmet Viacha. Alltid et høydepunkt - og de skal vel knuse oss i fotball, som vanlig. Det nytter ikke for nordmenn å spille i denne høyden!
Søn 10.10.: Dagsentrene Yaurichambi og Corqueamaya. Også disse ligger ute på Altiplano, en times tid utenfor La Paz.
Man 11.10.: Fly til Tarija. Dette er en by som ligger på grensen mot Argentina. Det produseres mye god vin i Bolivia, og nesten alt kommer fra dette området. For de som ikke har anledning til å bli med på hele rundreisen er dette en god anledning til å fly hjem til Norge.
Tir 12.10.: Besøk på dagsenteret Casa Elisabeth.
Ons 13.10.: Fly til Sucre. Vakre "La Ciudad Blanca" - den hvite by - fortjener virkelig navnet sitt. Dette er fortsatt hovedstaden i Bolivia, selv om La Paz langt på vei har overtatt i praksis. Kan sammenlignes med Spania på sitt beste og mest autentiske, altså før turistene kom...
Tor 14.10.: Dagsenteret Pokonas. Distansen fra høyslettene er ikke så stor, men kulturforskjellen enorm. Det er noe av det som gjør en rundreise som denne til slik en opplevelse.
Fre 15.10.: Reise til Potosi og besøk på dagsenteret Maria Cristina. En flott tre timers kjøretur på gode veier fra Sucre bringer oss til Potosi, verdens høyest liggende by, over 4090 meter over havet.
Lør 16.10.: Åpning av det nye barnehjemmet Casa Himmelbjerget! Dette er noe vi har gledet oss til lenge. Behovet for dette barnehjemmet er stort, og at det nå åpnes vil komme mange barn til gode. En stor dag for Boliviafamilien.
Søn 17.10.: Retur til Sucre.
Man 18.10.: Dagsenteret Batallon Colorados.
Tir 19.10.: Fly til Santa Cruz.
Ons 20.10.: Dagsentrene Primero de Mayo og Nueva Vida. Det første har de livligste og mest sjarmerende barna i hele Bolivia. Det andre er nytt for oss: Vi sponser foreløpig bare noen relativt få barn her, og det skal derfor bli interessant å se stedet.
Tor 21.10.: Fly til Trinidad og besiktigelse av tomt. Dette er hovedstaden i Benidistriktet, midt i den bolivianske delen av Amazonasjungelen. Her er det elvene som utgjør veinettet. Store flommer de siste årene har fratatt tusenvis av familier deres hjem og levebrød. Flere organisasjoner er inne og hjelper med boliger, men lite er rettet mot barna. Vi skal se på behov og muligheter for et dagsenter her, og dette er et sannsynlig hovedprosjekt for 2011.
Fre 22.10.: Båttur på Mamore og overnatting på elvens dronning. Dette er en stor bielv til Amazonas, med et helt utrolig dyreliv. Fargerike fugler, krokodiller, skilpadder, og ikke minst rosa delfiner! Noen vil fiske pirayaene, andre bade med dem, og viktigst er at vi ender med å spise fiskene, ikke motsatt. Det cruisebåten mangler i standard og utseende, tar hun sterkt igjen på sjarmen...
Lør 23.10.: Vi tar vannveien tilbake til Trinidad.
Søn 24.10.: Fly til Santa Cruz.
Man 25.10.: Hjemreise.
Slik blir altså rundreisen vår i 2010. Fire uker, syv byer, 23 barnehjem og dagsentre og ett nytt prosjekt...
De som ønsker å være med, på hele eller deler av turen, kan ta kontakt via nettsiden vår. Alle andre vil bli fyldig informert i etterkant, både via vårt julebrev i 2010, og her i bloggen. .
Jag hoppas att det nya året har börjat bra för er! Jag har hört att ni har en kall och vacker vinter med mycket snö! Det var länge sedan jag upplevde en finsk vinter!
Här är det varmt.. över 30 grader. Vi har regnperiod... Det har inte regnat mycket i staden Cochabamba, men nog i den tropiska delen av länet. I Djungeln har det varit stora översvämningar och över 7000 familjer är drabbade. De har förlorat sina hem, men cokså deras odlingar är helt under vatten.
La Paz ligger nere i en dal men de fattiga som bor uppe på slutningen runt staden har också lidit mycket av de rikliga regnen. Jorden har blivit mycket mjuk av regnen och husen har rasat och blivit helt förstörda. Och de har också varit översvämningar i andra län.
Det har inte varit några epidemier på sistone.
På påsksöndagen är det valdag i Bolivia, då väljer man nya borgmästare. Så snart börjar valkampanjerna igen.
Februarimånad är karnevalmånad. Ungdomarna tycker om att kasta vattenballonger på varandra och ibland är det svårt att undvika bli våt. Oruro, en stad som är känd för karnevalen har blivit utnämnd som värdslig kulturstad. Också folk från flera andra länder kommer för att njuta av karnevalen. Karnevalen i år är den 13-14 februari och måndag och tisdag därefter är helgdagar. Och den 20 februari är det karneval i Cochabamba.
För en vecka sedan börjhade skolorna igen och flickorna från Corazon Grande är glada att igen vara i skolan. I år har vi fyra flickor i specialskola. Jag anser att det är viktigt att de får uppleva att de lyckas (när de inte klarade sej i normalskola) och att får det stöd de behöver.
Vi har kommit långt med deta andra bygget som ni kan se på bilden. Nu skall de börja med taket före de börjar med finarbetet.
Vi håller också på att bygga en brunn. Vi ansåg det var viktigt med en egen brunn eftersom vi ofta hade problem med vattnet, vattnet kunde ta slut två gånger i veckan och vi måste ringa efter vattenbilen och det blev dyrt i längden coh de kom heller andrig med det samma. Brunnen är färdig, men nu låter vi bygga en tank som kan innehålla 10.000 liter vattnet och från tanken skall det delas ut vatten till de olika byggnader.
Jag vill säga tusen, tusen tack till alla ni som hjälper/hjälpt med bygget av hus nummer 2 !!! Det blir nog så fint!!! Snart bör vi börja tänka på inredningen... Och det är väldigt spännande att se de nya huset bli till!
I går reste Elise som varit voluntär hos oss i ett halvt år. Det var många kramar, kyssar och tårar... Nu under veckolsutet kom det två nya voluntärer plus att det kommer en i morgon och så har vi tre voluntärer, tre unga personer som vill hjälpa till på Corazon Grande! Vi är väldigt tacksamma för det!
Jag vill önska er alla en mycket fin vår!!! Ta väl vara på er! Och tusen, tusen tack för ert stöd!!!
Många hälsningar av flickorna, personalen och Siw på Corazon Grande .
Dette er en flott tradisjon, som begynte med at vi arrangerte julefest for alle de barna som sitter inne - sammen med sine mødre - i det beryktede San Sebastian-fengselet i Cochabamba. Vi gjorde dette i flere år, til stor glede for både barn og mødre. Men etter hvert kom flere andre organisasjoner etter, med samme type arrangement. Etter hvert ga dette det snodige resultat at noen av barna innefor murene nærmest ble oversvømt med gaver og festligheter, mens mange utenfor ikke får noe som helst. Når barna i fengselet også får gå i barnehage og på skole (utenfor murene), er det sørgelige faktum at selv om det er helt uholdbart at barn skal straffes for det mødrene (kanskje) har gjort, så finnes mange barn i Bolivia som har det verre enn disse.
Dette var ingen grunn til å avslutte prosjektet, men derimot til å flytte det ut i en av Cochabambas mange fattige bydeler. Det har vi gjort de siste årene. Det har også den store fordelen at jentene ved Corazon Grande Casa Baste Fanebust kan delta i festlighetene, ved å dele ut mat, snop og gaver. De får se at de selv, som vokser opp på barnehjem, er mer privilegerte enn mange andre. Og det gir barn som selv er vant til å motta hjelp, mulighet til å oppleve gleden ved å hjelpe andre. De blir hjelpere, ikke ofre.
Årets arrangement var til glede for cirka 350 barn. Som året før ble det sponset av sport og spill, nærmere bestemt sprekingene bak Hjerteløpet i Haugesund og vinneren av Round Table Sandnes' sitt julecasino - samt noen private givere. En stor takk til dere alle! .
Det är ett privilegium för mej att få skriva detta brev till er! Ofattbart att vi igen närmar oss julen! Julen betyder olika för olika personer. Men det är en glädjens högtid, då familj och vänner samlas, då man får dela med sej av vad man har...
Jag är så glad och tacksam till er alla! Det är svårt för mej att finna de rätta orden att tacka er på... men mitt hjärta flödar av tacksamhet... Tack för allt ert stöd till barnhemmet Corazon Grande!!!!
Vänner som besöker oss säger att vi har så fina flickor, så glada och så ömma... Tack vare er alla är Corazon Grande en verklighet och få skall snart också kunna hjälpa lite flera flickor. För en månad sedan började vi bygga hus nummer 2 på Corazon Grande. Det skall bli för 12 flickor och i det första huset skall det bo 13 flickor. Vi har ju nu 19 flickor, det är många det i samma hus. Men för att behoven varit så stora har det blivit så.
I mitten av oktuber slutade skolåret och sommarlovet började. Skolorna börjar igen i början av februari. I januari är det inskrivningen. Varje år skall man skriva in sej på nytt. (Men man har företräde om man varit i samma skola förut). En av de större flickorna fick diplom och vi är väldigt stolta över det! Och tyvärr var det två flickor sopm bör ta på nytt samma skolår, så vi har bestämt att de nästa år skall börja en specialskola där de får mera hjälp. Det är ju viktigt att de får känna att de lyckas!
För några dagar sedan började alla flickor med undantag av de tre mista simskola. De är väldigt glada för att få gå i sinskola. Simskolan är fyra veckor, fem gånger i veckan. Det är viktigt med aktiviteter för flickorna anser vi och simning är ju en god och nyttig sport!
Den 13 december firade vi Lucia och i år var det Albas tur att vara Lucia. Alba var en mycket söt Lucia och alla flickor var så fina i sina vita kläningar och med glitter i håret och de sjöng så vackert Lucia sången. Det var stämningsfullt! Och pepparkakorna och Lussekatter och risgrynsgröten med plommonkräm lär sej väl smakas!
Nu väntar man förväntansfullt på julen. Barnen har fått skriva en önskelista till jultomten. De skall få en gåva med en sak och ett klädpaket. De ser mycket fram emot att fara efter julgranen och att få pynta den. Vi skall efter några dagar tillsammans med de större flickorna och dela ut julgåvor, kakao och sött bröd till fattiga barn.
Vi har glädjen att också denna jul ha "los abuelitos" (mormor och morfar), Per Olof och Kristina från Finland hos oss. De besöker oss under en tid på tre månader.
Jag vill önska er alla en riktigt god och välsignad Jul och ett Gott Nytt År!!!
Det är en glädje för mej att få skriva denna julhälsning till er!
Jag vill på Frälsninsgarmens och alla barns vägnar tacka er för ert stöd under detta år!!! Ni skall veta att er hjälp har kommit till stor nytta av barnen här !!!
Här i Bolivia har vi full sommar, omkring 30 grader varmt... Regnperidoen har börjat, men det har inte regnat mycket hittills. Endel platser i Bolivia lider av torka. Det känns nog märkligt för en nordbo att det är jul mitt i sommaren!!!
I centrum finns det många juldekorationer, förgglada lampor som lyser på kvällen. Man hör julmusik på gatan, i affäererna och man ser folk som julhandlar. Man ser också mera folk som tigger på gatorna för månag fattiga kommer in till staden den här tiden på året för folk är mera givmilda under jultiden. Många fattiga barn önskar sej en leksak och glädjen är väldigt stor om de får en gåva...
Det har varit lugnt i landet detta år... Den 6 december var det presidentval och den nuvarande presidenten Evo Morales vann med överlägsen majoritet. Tiden får visa om det var ett gott val. Låt oss hoppas på det bästa för Bolivia!
Skolåret slutade lite olika i olka skolor, men före december hade nog alla skolor börjat sitt sommarlov och det nya skolåret börjar igen i början av februari. Frälsninsgarmens dagcenter är stängda i januarimånad och det är färre barn på våra barnhem, många far hem eller besöker släktingar.
I Frälsninsgarmen hade vi glädjen att få besök av Öyvind och Frode i höst och nästa år hoppas vi att många faddrar har intresse och möjlighet att besöka oss tillsammans med Boliviafamilien! Ni är alla hjärtligt välkomna!!!
Jag vill till slut önska er en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!!!
